Islam förespråkar arvsynden
Den Heliga Bibeln säger att Gud skapade världen, däri Edens lustgård, och de första människorna - Adam och Eva - utan brist (1 Mos 1:1, 24-27, 31). Människorna fick bo i Edens lustgård, i en intim relation med Gud, men hade blivit beordrade att inte äta frukten av ett visst träd. Gud förklarade även att Adam och Eva skulle få ett straff – döden och en evig separation från Honom (1 Mos 2:16-17) – om de motsatte sig Honom genom att bryta Hans lag och äta av den förbjudna frukten. Denna föreskrift är vidare viktig då den demonstrerar människans fria vilja. Gud skapade Adam och Eva med ett förnuft och bestämde denna föreskrift för att erbjuda dem möjligheten till fri vilja: att välja att leva med Gud eller att välja att inte leva med Gud. Om de önskade ett liv med Gud då skulle de inte närma sig och äta av den förbjuda frukten; om de önskade ett liv utan Gud då skulle de äta av frukten och på så sätt motsätta sig Gud. Vi läser sedan att Adam och Eva bröt Guds föreskrift och därmed skedde en separation mellan Gud och människan (1 Mos 3:23). Gud förbannade människan för hennes uppror och dessutom förbannades denna värld för att synden och oordningen hade trätt in i den (1 Mos 3:1-19; 5:29).
Vi är ättlingar till Adam och Eva, vilket mest uppenbart betyder att vi föds i en förbannad värld som är skiljd från Gud. Vi föds alltså inte i Edens lustgård och inte heller i paradiset, utan vi föds i den världen som skapades av Adam och Evas uppror mot Gud.
Att vi vidare är ättlingar till Adam och Eva betyder att vi ärver deras genetik, deras syndiga natur. Följande bibliska text är intressant:
1 Mos 5:1-3
Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. (Folkbibeln)
Notera att texten först konstaterar att Adam och Eva skapades till Guds avbild. Efter syndafallet – då Adam och Eva förlorade sin intima relation med Gud och sin härlighet – fick Adam en son, Set, som blev Adams avbild. Set ärver alltså delar av Adams natur, nämligen den syndiga naturen, och därför sägs han vara ”lik honom, hans avbild”. På samma sätt har vi, från släktled till släktled, ärvt Adam och Evas syndiga natur. Detta förklarar varför Skriften säger att alla människor är syndare (1 Kung 8:46-50; Job 4:15-21; Ps 14:1-3; Rom 3:10-12). Med detta i minne förstår vi varför apostel Paulus skriver att människan är vredens barn redan av födseln (Ef 2:1-3).
Somliga muslimer attackerar denna dogm men tycks inte veta att även Islam tror på arvsynden: att människan föds i en värld skiljd från Allah på grund av Adam och Evas uppror mot Allah samt att människan innehar en syndig natur. Detta ska vi påvisa i denna artikel.
Vi börjar med att läsa följande koraniska text som säger att Adam och Eva blev utkastade från paradiset (arab. jannah) för att de åt av den förbjudna frukten:
2:35-36
Och Vi sade: "Adam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård (aljannata) och ät som ni har lust till av dess [frukter]; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!" Men Djävulen kom dem att överträda detta [förbud] och orsakade så deras fall. Och Vi sade: "Bort, alla, härifrån! (ihbitoo ba’dukum liba’din) Fiender skall ni vara inbördes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehälle på jorden." (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Om Islam inte lär att människan drabbas av Adam och Evas uppror mot Gud, hur förklara muslimen att människan föds i denna värld och inte i paradiset? Detta visar att Adams synd, enligt Islam, har haft en inverkan på hans ättlingar.
Notera följaktligen att den andra markerade delen i texten säger att Allah utvisade ”alla” (arab. ba’dukum liba’din) från paradiset; den arabiska termen ifråga betonar en mängd och inte en dualis (två subjekt/objekt). Koranen menar alltså att Allah inte bara kastade ut de två skyldiga – Adam och Eva – från paradiset utan även de oskyldiga – deras ättlingar – som inte ens var föda än! Muhammed Knut Bernström skriver följande i sin kommentar till vers 36:
”I och med denna mening övergår tilltalsformen från dualis (”ni två”) till pluralis. Häri ligger ännu en antydan om att berättelsen bör läsas som tillämplig på människosläktet i dess helhet…” (Koranens budskap: Tolkning från arabiskan av Mohammed Knut Bernström med kommentarer och noter, kommentar på vers 2:36, not 30, sida 40)
De två exegeterna Jalal förklarar i sin utläggning att ”alla” refererar till Adam, Eva och alla deras ättlingar:
“… och Vi sa, ‘Gå ner, till jorden, bägge två och alla som utgörs av er säd…” [vår översättning] (Tafsir Al-Jalalyn på 2:36)
Muhammed bekräftade att Adam bär skulden för att mänskligheten blev förbjuda paradiset:
”Berättad av Abu Huraira: Allahs Apostel sa, "Adam och Moses möttes, och Moses sade till Adam, 'Du är den som fick folket förtvivlad och vände ut de ur Paradiset.' Adam sa till honom, 'Du är den som Allah utvalde för Sitt budskap och den som Han utvalde för Sig själv och över vem Han uppenbarade Toran.' Moses sa, 'Ja'. Adam sa, 'Fann du [mitt handlande] skrivit i mitt öde före min skapelse?' Moses sade, 'Ja'. Så besegrades Moses av Adam med detta argumentet."” (Sahih Bukhari, Volym 6, Bok 60, Nummer 260, och se även: Sahih Bukhari, Volym 6, Bok 60, Nummer 262, Sahih Bukhari, Volym 8, Bok 77, Nummer 611 och Sahih Muslim, Bok 33, Nummer 6410)
”Det har berättats under Abu Hurairas och Hudhaifas auktoritet att Allahs Budbärare (må frid vara över honom) sa: Allah, den Välsignade och Upphöjde, kommer att samla folk. De troende kommer att stå tills Paradiset förs de nära. De kommer att komma till Adam och säga: O vår fader, öppna upp Paradiset för oss. Han kommer att säga: Det som vände er ut från Paradiset var er fader Adams synd. Jag är inte i status att [föra in er i Paradiset]; det är bättre om ni går till min son Ibrahim, Allahs vän…” [vår översättning] (Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 380)
Och:
”(3087) Sayyidina Abu Hurayrah rapporterade att Allahs Budbärare sa: När Allah skapade Adam, rörde Han vid hans rygg och varje själ av hans avkomma som [Allah] skulle skapa fram tills Domedagen föll från [Adams] rygg. Han skapade en glimt av ljus mellan ögonen på samtliga och presenterade de för Adam som frågade, "O Herre, vilka är dem?" Han sa, "De är din avkomma". Han observerade en man bland de och imponerades av ljuset mellan hans ögon och frågade, "O Herre, vem är han?" Han svarade, "Han är en man bland en av de sista ummahs (nationerna) från din avkomma som kallas David". Han frågade, "Herre, hur långt liv har du givit honom?" Han svarade, "Sextio år". Adam sa, "O Herre, lägg till fyrtio år från mitt liv på hans liv". När Adams livstid kom till ända, kom dödsängeln till honom och han frågade, "Är det inte ytterligare fyrtio år kvar av min livstid?" Han svarade, ”Har du inte givit de till din son, David?" Men, Adam förnekade och således förnekade hans avkomma (liksom honom), och Adam glömde och således glömde hans avkomma, och Adam felade och således felade hans avkomma.” [vår översättning] (Imam Muhammad Ibn ‘Isa Tirmidhi, Jami’ Tirmidhi, Volym 2, Kapitel om Koranens utläggning, tradition nr. 3087, sida 321)
Den sista traditionen säger inte bara att Adams avkomma förnekar, glömmer bort och felar för att Adam gjorde det, men också att alla Adams avkomma utgick från hans rygg och har därför en del i Adam, nämligen en del av hans natur: en syndig natur! Den eminente exegeten Ibn Kathir citerar den sistnämnda traditionen i sin utläggning av Koranen (7:172).
Följande traditioner säger även att kvinnor bedrar sina män för att Eva bedrog Adam:
”Berättad av Abu Huraira: Profeten sa, "Vore det inte för Stammen Israel, skulle köttet inte skämda; och vore det inte för Eva, skulle ingen kvinna någonsin bedra sin make".” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 55, Nummer 611)
”Hammam b. Munabbih sa: Det finns en del traditioner som Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade för oss från Allahs Budbärare (må frid vara över honom), och en av dessa (är denna): Allahs Budbärare (må frid vara över honom) sa: Vore det inte för Stammen Israel, skulle inte mat skämda, och måltider skulle inte ha blivit dålig; och vore det inte för Eva, skulle en kvinna aldrig vara trolös mot sin make.” [vår översättning] (Sahih Muslim, Bok 8, Nummer 3472)
Koranens 12:e kapitel heter Josef och handlar till största del om Josef som blev såld till Egypten, som slav, av sina bröder. Versen 53 är intressant för vårt ändamål för att enligt den versen erkänner Josef att den mänskliga naturen förespråkar synd. Vi kommer att citera flera verser från kapitlet för att åskådliggöra versens sammanhang, vilken kommer att underlätta förståelsen av den centrala versen:
12:21-29
Och mannen från Egypten, som köpte honom, sade till sin hustru: "Behandla honom väl - som en gäst! Vi kan [en dag] få nytta av honom; men vi skulle också kunna uppta honom som vår son." Så gav Vi Josef en fast punkt på jorden; Vi ville nämligen låta honom få en djupare förståelse av innebörden i det som sker. Gud genomför [alltid] Sin vilja, men om detta är de flesta okunniga. Och när han hade nått mogen ålder skänkte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. Men [det hände sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, försökte förföra honom; hon reglade dörrarna och sade: "Kom nu till mig!" [Josef] svarade: "Gud är mitt fäste! Min husbonde har behandlat mig väl och den som begår sådan orätt kommer att råka illa ut!" Hon hade fattat begär till honom OCH ÄVEN HAN KÄNDE BEGÄR TILL HENNE; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]. - Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare. Och båda sprang mot dörren. Hon [grep tag i] hans skjorta bakifrån och rev itu den; men i dörren mötte de hennes man. Hon sade: "Hur skall den lönas som hade onda avsikter mot din hustrus [dygd] om inte med fängelse eller med ett plågsamt straff?" [Josef] sade: "Det var hon som ville förföra mig!" Då sade en [man] som hörde till huset och som var i närheten: "Om hans skjorta har rivits sönder framifrån har hon talat sanning och han har ljugit, men om skjortan har rivits sönder bakifrån, då har hon ljugit och han har talat sanning." Och när [hennes man] såg att [Josefs] skjorta hade rivits itu bakifrån utbrast han: "Här ser vi kvinnans list! Kvinnor, er list är i sanning stor!" - [Och till Josef:] "Låt nu detta vara glömt!" Och [vänd till hustrun, sade han]: "Be om förlåtelse för din synd, för du har begått ett allvarligt felsteg!" (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Kvinnan, till den man som köpte Josef som slav till Egypten, försökte förföra Josef. Notera att texten erkänner att även Josef kände begär till henne, men Allah hjälpte Josef att överkomma begäret och det hela slutar med att sanningen – att kvinnan försökte förföra Josef – kommer fram. Sedan läser vi:
12:30-33
OCH STADENS kvinnor [skvallrade om detta och] sade: "Hustrun till denne högt uppsatte man vill förföra sin unge slav; hon brinner av kärlek till honom och har helt förlorat förståndet!" Och när hon fick veta vad deras elaka tungor sladdrade skickade hon bud till dem [med inbjudan] till en festmåltid som hon lät laga till åt dem. Hon gav var och en av dem en kniv [och till Josef] sade hon: "Kom ut [och visa dig] för dem!" Och när kvinnorna fick se honom häpnade de över hans [skönhet]; och [deras förvirring var så stor att] deras knivar slant och de skar sig i händerna. Och de utbrast: "Måtte Gud förlåta oss! Detta är ingen vanlig dödlig man - han kan inte vara annat än en ängel [från ovan]!" [Då] sade hon: "Här ser ni nu den för vars skull ni har förtalat mig. Ja, jag försökte förföra honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gör vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fängelse och han skall få dela de föraktades och förödmjukades lott!" [Josef] bad: "Herre! Hellre går jag i fängelse än jag gör det som dessa [kvinnor] vill locka mig att göra; men om Du inte befriar mig ur deras snaror kan det hända ATT JAG GER EFTER FÖR DEM och blir en av dem som inte vet [vad rätt och orätt är]." (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Kvinnan blev alltså förtalad av stadens andra kvinnor, vilket resulterar i att kvinnan bjuder över kvinnorna till festmåltid. Under måltiden visades Josef upp och kvinnorna blev alldeles till sig av hans skönhet; till den grad att de skar sig i händerna. Notera också att texten skildrar Josef ön till Allah, i vilken han ber Allah om att befria honom från dessa kvinnors planer för annars kanhända att han faller för dem! Josef hamnar, fastän hans bevisade oskyldighet, i fängelset och därinne blev det tydligt att Josef kunde tyda drömmar, även kungens drömmar lät han tyda från fängelset. Och vi läser:
12:50-53
[När kungen hörde vad Josef sagt] befallde han: "För honom till mig!" Men då budbäraren kom till honom (Josef) sade han: "Gå tillbaka till din herre och fråga honom om kvinnorna som skar sig i händerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kännedom om deras onda anslag [mot mig]." [Kungen sände efter kvinnorna och] frågade dem: "Vad hade ni i sikte när ni försökte förföra Josef?" De svarade: "Måtte Gud förlåta oss! Det fanns ingenting ont i honom." [Då] sade den högt uppsatte mannens hustru: "Nu har det verkliga förhållandet kommit i dagen! Det var jag som försökte förföra honom och han har sagt sanningen." [När Josef hörde vad som hänt sade han: "[Jag har begärt] detta för att [min husbonde] skulle få veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vägleder förrädare som gillrar fällor. JAG PÅSTÅR INTE ATT JAG ÄR UTAN SKULD - [NÅGOT I] MÄNNISKANS INRE DRIVER HENNE MOT DET ONDA, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmar sig över. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig!" (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Något i människan driver henne att göra det onda, erkänner Josef, och endast genom Guds nåd och barmhärtighet kan människan överkomma sin syndiga natur. Muhammed Knut Bernström skriver följande i sin kommentar till vers 53:
”Ordagr.: ”människans inre pockar på det onda” – dvs. är fyllt av impulser som ofta går stick i stäv mot vad hon med sitt intellekt uppfattar som det moraliska rätta. Dessa ord har uppenbarligen samband med vers 24 ovan – ”hon hade fattat begär till honom och även han kände sig dragen till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]” – liksom med Josefs bön i vers 33, ”om du inte befriar mig ur deras snaror kan det hända att jag ger efter för dem”. (Se också not 23.) Josef understyrkande av den mänskliga naturens inneboende svaghet är ett sublimt uttryck för ödmjukhet från den som hade besegrat denna svaghet; som texten visar, ger Josef nämligen inte sig själv äran av denna moraliska seger, utan tillskriver den uteslutande Guds nåd och barmhärtighet.” (Koranens budskap: Tolkning från arabiskan av Mohammed Knut Bernström med kommentarer och noter, kommentar på vers 12:53, not 49, sida 395)
Denna lära – att människan äger en syndig natur som driver henne till synd – återkommer upprepande gånger i Koranen:
4:28
Gud vill lätta era bördor, eftersom människan är skapad svag. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
70:19
MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
91:7-8
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla], och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Muhammed lärde faktiskt att alla människor, utom Herren Jesus, blir skadade av Satan vid födseln:
”Berättad av Abu Huraira: Profeten sa, "När en människa föds rör Satan honom på båda sidorna av kroppen med hans två fingrar, förutom Jesus, Marias son, som Satan försökte röra med misslyckades, för att han rörde moderkakan istället".” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 54, Nummer 506)
Islam lär faktiskt att Herren Jesus är syndfri, vi har påvisat detta i denna (*) artikel. Givet att alla människor besitter en syndig natur (vilket ovannämnda data har demonstrerat) påvisar att Herren Jesus måste vara mer än en människa, nämligen Gud för att endast Gud är utom synd!
Den har artikeln har i varje fall visat att både Islam och Kristendomen förespråkar arvsynden: att människan föds i en värld skiljd från Allah på grund av Adam och Evas uppror mot Allah samt att människan innehar en syndig natur. Men Kristendomen, tillskillnad från Islam, förespråkar även frälsning för den syndiga och oförmögna människan genom Herren Jesus korsfästelse och uppståndelse:
Rom 3:23-24
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Folkbibeln)
Ef 2:1-5
Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. (Folkbibeln)
Team Sverige,
Kontakta oss