Muhammeds terroristiska brutalitet

Muhammeds senare liv i Medina utmärks av brutal terror. Han kunde praktisera sitt hat i Medina för att han hade de förutsättningarna. Det var i Medina som Muhammed kunde etablerade Islam och implementera sina intoleranta regler, detta bland annat för att hans anhängare växte kraftigt i Medina, och det är genom hans liv i Medina som hans terroristiska brutalitet blir uppenbar.  

I den här artikeln kommer vi att presentera några mordfall som Muhammed låg bakom och/eller sanktionerade, för att påvisa hans terroristiska brutalitet. 

1. KA’B IBN AL-ASHRAF 

Ka’b var en jude som bodde i Medina. Han trodde inte på Muhammed och inte heller på Muhammeds budskap. Två år efter Muhammeds migration från Mecka till Medina äger det så kallade Badr-kriget rum. Badr-kriget var det första större kriget mellan muslimerna och Quraysh stammen (en stam från Mecka som Muhammed själv härstammade från). När Ka’b, efter Badr-kriget, får höra om Badr-kriget så åker han till Mecka för att sörja den meckanska förlusten. Den första muslimske biografiskrivaren Ibn Ishaq skriver följande i sitt verk: 

”Efter att Quraysh hade förlorat vid Badr sände [Muhammed] Zayd b. Haritha till det lägre kvarteret och Abdullah b. Rawaha till det högre kvarteret för att berätta till Medinas muslimer om Guds seger och hur polyteisterna hade dödats… När Ka’b ibn al-Ashraf, vars moder var från stammen al-Nadir, hörde nyheterna sade han: ’Är det sant? Har Muhammed verkligen dödat dessa som Zayd och Abdullah b. Rawaha nämner? Dessa är ju arabernas mest ädla och kungliga män; vid Gud, om Muhammed har dödat dessa folken så vore det bättre att vara död än vid liv.’  

När Guds fiende (Ka’b b. al-Ashraf) blev säker på att nyheterna var riktiga så lämnade han Medina och gick till Mecka för att vara med al-Muttalib b. Abu Warda’a b. Dubayra al-Sahmi som var gift med Atika d. Abu’I-Is b. Umayya b. ’Abdu Shams b. Abdu Manaf. Hon tog emot honom och visade honom gästvändlighet. Han började attackera aposteln och recitera poetiska verser med vilka han besörjde Quraysh som hade blivit nedslängda i en grop efter att ha blivit dödade vid Badr.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.364-365) 

Se även vad den tidiga biografiskrivaren Ibn Sa’d skriver i sitt verk: 

”Sedan skedde dödandet av juden Ka’b Ibn al-Ashraf. Det ägde rum 14 Rabi’ al-Awwal (4 september år 624 e. Kr.)… Anledningen till att han dödades var för att han var en poet och brukade satirisera Profeten, må Allah välsigna honom, samt Profetens kompanjoner, och brukade även egga (polyteisterna) mot muslimerna och förolämpa dem. När slaget vid Badr ägde rum, blev han förnedrad och förödmjukad och sade: ’Idag är det bättre att vara under jorden än på den (dvs. döden föredras över livet).’ Sedan gick han till Mecka och gjorde så att Quraysh sörjde för de döda vid Badr och uppmuntrade dem med verser. Sedan kom han till Medina.” (Ibn Sa’d, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.35-36) 

Begrunda först och främst att ovannämnda data är muslimska redogörelser och tolkningar av sanningen. Enligt dessa skildringar trodde inte Ka’b ibn al-Ashraf på Muhammed och på Muhammeds budskap. Ka’b var även en poet som brukade uttrycka sina åsikter om Muhammed i form av poesi. När Ka’b kom till Mecka sörjde han hedningarnas förlust. Detta ledde till att Muhammed gav order att mörda Ka’b ibn al-Ashraf. Här följer en hadith som beskriver hur detta gick till: 

”Berättat av Jabir bin ‘Abdullah: Allahs apostel sade: ’Vem är villig att döda Ka’b bin al-Ashraf som har skadat Allah och hans apostel?’ Varpå Muhammed bin Maslama reste sig upp, sägande: ’Å Allahs apostel! Vill du att jag ska döda honom?’ Profeten sade: ’Ja!’ Muhammed bin Maslama sade: ’Låt mig då få ljuga (dvs. för att förleda Kab).’ Profeten sade: ’Du får ljuga.’

Sedan gick Muhammed bin Maslama till Ka’b och sade: ’Den där mannen (dvs. Muhammed) kräver sadaqa (dvs. allmosa) från oss, och han har besvärat oss, och jag har kommit för att låna något från dig.’ Då sade Ka’b: ’Vid Allah, du kommer att tröttna på honom!’ Muhammed bin Maslama sade: ’Nu när vi ändå har följt honom så vill vi inte sluta förrän vi ser hur allt slutar för honom. Men nu vill vi att du lånar oss föda.’ Ka’b sade: ’Ja, jag kommer låna er, men ni bör ge mig någon pant.’ Muhammed bin Maslama och hans kompanjoner sade: ’Vad vill du ha?’ Ka’b sade: ’Ge mig era kvinnor som pant.’ De sade: ’Hur kan vi ge dig våra kvinnor som pant när du är den mest stiliga av araberna?’ Ka’b sade: ’Ge mig då era söner som pant.’ De sade: ‘Hur kan vi pantsätta våra söner? Detta kommer leda till att vi senare blir förtalade av människor om hur vi kunde pantsätta våra söner för mat. Detta innebär stor skamlighet, men vi kommer pantsätta våra vapen.’ Muhammed bin Maslama och hans kompanjoner lovade Ka’b att Muhammed bin Maslama skulle återvända till honom.

Han återvände till Ka’b vid midnatt tillsammans med Ka’bs fosterbror, Abu Na’ila. Ka’b bjöd dem till hans hus och gick ned till dem. Hans fru frågade honom: ’Vart ska du gå denna gång?’ Ka’b svarade: ’Ingenstans, bara till Muhammed Bin Masalma och min fosterbror Abu Na’ila som har kommit.’ Hans fru sade: ’Jag har en känsla av att blod droppar från honom.’ Ka’b sade: ’De är inga andra än min broder Muhammed bin Maslama och min fosterbror Abu Na’ila. En generös man bör besvara ett besök på kvällen även om han inbjuds till att bli dödad.’

Muhammed bin Maslama gick med två män. (En del berättare nämner att det var ’Abu bin Jabr och Abbad bin Bishr.) Så Muhammed bin Maslama gick in tillsammans med två män och sade till dem: "När Ka’b kommer så ska jag röra vid hans hår och lukta på det, och när ni ser att jag håller om hans huvud så ska ni hugga av det. Jag ska låta er lukta på hans huvud!’

Ka’b bin Al-Ashraf kom ned svept i sina kläder och parfymerad. Muhammed bin Maslama sade: ’Jag har aldrig känt en bättre doft än denna.’ Ka’b svarade: ’Jag har den bästa arabiska kvinnan som vet hur hög klassiga parfymer ska användas.’ Muhammed bin Maslama frågade Ka’b: ’Vill du tillåta mig lukta på ditt huvud?’ Ka’b sade: ’Ja.’ Muhammed luktade och lät sina kompanjoner också lukta. Sedan frågade han Ka’b igen: ’Vill du låta mig (lukta på ditt huvud)?’ Ka’b sade: ’Ja.’ När Muhammed då fick ett hårt tag om honom, sade han (till sina kompanjoner): ’På honom!’ Så de dödade honom och gick till Profeten och informerade honom.” (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 369) 

Se även Ibn Sa’ds redogörelse: 

”… Muhammed Ibn Maslamah sade: ‘Jag tänkte på mitt svärd. Jag drog fram det och stack det in vid hans navel och skar honom ända ned till hans kön. Allahs fiende skrek så högt att inga judiska fästningar förblev utan rädsla.’ Sedan högg de av hans huvud och tog det med sig… När de kom fram till Allahs apostel, må Allah välsigna honom, sade han: ’Må era ansikten förbli nöjda!’ De sade: ’Och även ditt, Allahs apostel!’ Sedan kastade de hans huvud framför Profeten. Han prisade Allah för denna död. När det blev morgon, sade han: ’Döda varje jude som ni finner.’ Judarna blev förskräckta, de kom varken ut eller talade. De var rädda att dem skulle bli plötsligt attackerade liksom Ka’b blev attackerad under natten.’     (Ibn Sa’d, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.37)

Muhammeds kompanjoner beger sig alltså hem till Ka’b på natten och ljuger för att vinna hans förtroende. Sedan hugger de av honom huvudet och tar det till Muhammed som prisar sin Allah och ger en ny order att döda alla judar som muslimerna kom över. Judarna blev rädda för livet, förstod att Muhammed menade allvar och stannade därför hemma under hela dagen. 

Somliga muslimer vill rättfärdiggöra mordet på Ka’b genom att argumentera att Ka’b förtjänade det för att han hade kritiska åsikter om Muhammed och hånade honom genom poesi, samt att han uppeggade Quraysh att hämnas på Muhammed. Först och främst vill vi påminna läsaren om att dessa skildringar av sanningen bygger på muslimsk agenda. Så vi vet egentligen inte om det faktiskt är sant att Ka’b hånade Muhammed och uppeggade Quraysh. I varje fall påvisar detta att det är tillåtet att mörda var och en som motsäger och kritiserar Muhammed. 

Om muslimer verkligen menar att en person som kritiserar en annans budskap måste dödas då borde muslimer även vara konsekventa och acceptera att Muhammed borde dödas för att han själv hade kritiska åsikter om andra och lät dessa uttryckas genom poesi: 

”Berättad av Al-Bara: Profeten sade till Hassan: ’Skymfa dem (med din poesi) och ängeln Gabriel är med dig (dvs. stöttar dig).” (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 449) 

Och då borde muslimer även förkasta Koranen (9:28) som säger att alla icke muslimer är orena! 

Enligt islamistisk litteratur var det vidare Muhammed som först hånade och kritiserade hedningarna i Mecka, vilket började redan innan hans migration till Medina: 

”Muhammed Ibn Umar informerade oss, han sade: Ma’mar Ibn Rashid berättade till mig följande efter vad han hört från al-Zuhri: Allas apostel, må Allah välsigna honom, predikade Islam i hemlighet och öppet. Unga och svaga från folket accepterade Islam enligt Allahs vilja, och deras antal växte, och hedningarna i Quraysh förnekade inte vad han sade. När han gick förbi deras samlingar brukade de peka på honom och säga: ’Denne ungdom från Banu ’Abd al-Muttalib talar om himlen.’ Så förblev läget tills Allah fördömde deras gudar som de vördade vid sidan om honom och nämnde deras förfäders förstörelse som hade dött som hedningar. Det var först då de började misstro Allahs apostel, må Allah välsigna honom, och blev fientliga mot honom.” (Ibn Sa'd, Al-Tabaqat al-Kabir, vol.1, sid.230-231)   

Ibn Sa’d skriver att meckanerna inte hade problem med Muhammed och hans lära. Det var först när han började nedvärdera deras religion och tala illa om deras förfäder som de blev kritiska mot honom. Återigen, om muslimer är konsekventa borde de acceptera att hedningarna hade rätt att mörda Muhammed för att han kritiserade hedningarna och deras döda! 

Men vad har vi att säga om det att Ka’b uppeggade hedningarna att hämnas på Muhammed? Om nu detta verkligen är sant, då ber vi återigen muslimer att vara konsekventa. Inte nog med att Muhammed var den första att smäda hedningarna i Mecka, men han var även den första att attackera dem med vapen. Följande källor säger att Muhammed (strax efter migrationen till Medina) gav order till sina muslimska följare i Medina att, helt oprovocerat, plundra de meckanska karavanerna och ta deras gods: 

”Sedan skedde Sa’d Ibn Abi Waqqas slag mot al-Kharrar, under Dhu al-Qa’dah (maj-juni, 623 e. Kr.), nio månader efter Allahs apostels migration, må Allah välsigna honom. En vit flagga förbereddes åt honom. Al-Miqdad Ibn ‘Amr al-Bahrani bar det. Han (Profeten) sände med honom tjugo krigare för att plundra Quraysh karavaner, vilka skulle passera genom den resvägen. (Ibn Sa’d, Al-tabaqat al-Kabir, vol.2, sid.4)  

Se även följande hadith: 

”Berättad av Jabir: Profeten sände oss en arme bestående av trehundra soldater, ledda av Abu ’Ubaida för att bakhållsanfalla Quraysh karavaner…” (Sahih Bukhari, Volym 7, Bok 67, Nummer 402) 

Dessa plundringar, som Muhammed beordrade, var en grundläggande anledning till att stammen Quraysh gick ut i krig mot Muhammed i Badr. Om muslimer anser att Ka’bs mord var rättfärdigad för att han uppmanade hedningarna att kriga mot Muhammed, då borde muslimer utan tvekan förkasta Muhammed som först lyfte vapen mot och attackerade stammen Quraysh. 

Om muslimer vidare har något emot hämnd då borde de förkasta Koranen som säger att hämnd är tillåtet:

Faktum är att Koranen kallar den islamistiska guden för hämnare:

Vi tycker naturligtvis inte att krig ska lösas med krig eller hämnd, utan med sunt förnuft och förlåtelse om det är möjligt. Vi har dock sökt att betona fram muslimers inkonsekventa tillvägagångssätt. Det som är otillåtet för icke muslimer verkar vara tillåtet för Muhammed och muslimer. 

2. ABU ’AFAK 

Abu Afak var en 120 år gammal (!) jude som brukade uttrycka sina åsikter om Muhammed genom poesi. Muhammed tyckte att denna gamla man var ett hot och gav order att mörda Abu Afak. Nedan följer beviset från Ibn Ishaqs bok om Muhammeds liv: 

”SALIM B. UMAYRS EXPEDITION FÖR ATT MÖRDA ABU AFAK

Abu Afak var från B. Amr b. Auf av B. Ubayda stammen. Han visade missnöje när aposteln dödade al-Harith b. Suwayd b. Samit och sade:

Jag har levt långt men har aldrig sett ett möte eller samlig av folk,
mer trogna till sina förpliktelser och deras allierade när de kallas,
än Qaylas söner när de samlades: män som störtade berg och aldrig underkastade sig,
En ryttare kom för att dela de i två (sägande): ’Tillåtet’ och ’förbjudet’, och alla sorters saker. Hade du trott på äran eller kungavärdigheten, då skulle du ha följt Tubba.

Aposteln sade, ’Vem vill ta hand om skurken åt mig?’ Varpå Salim b. Umayr, broder av B. Amr b. Auf, en av ’gråtarna’, gick iväg och mördade honom. Umama b. Muzayriya sade angående det:

Du ljög om Guds religion och mannen Ahmad! [Muhammed].
Vid honom som är din far, ond är sonen som han har producerat!
En hanif gav dig en stöt sägande: Tag det Abu Afak trots din ålder!
Fast än jag vet om det var en man eller jinn som dödade dig mitt i natten (säger jag intet).” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.675) 

Och denna skildring finns även i Ibn Sa’ds biografi om Muhammed: 

”Sedan skedde Salim Ibn ‘Umayr al-‘Amris slag mot Abu Afak, juden, i Shawwal i början av tjugonde månaden från Apostelns migration, må Allah välsigna honom. Abu ’Afak var från Banu ’Amr Ibn ’Awf, och han var en gammal man som hade kommit upp i ett hundra och tjugo år. Han var en jude och brukade hetsa folket mot Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, och komponerade (satiriska) verser. Salim Ibn ’Umayr som var en av de största gråtarna och hade deltagit i Badr sade: ’Jag svär en ed att jag ska antigen döda Abu ’Afak eller dödas av honom.’ Han väntade på ett tillfälle och han fann den en het natt när Abu ’Afak sov vid en öppen plats. Salim Ibn ’Umayr visste detta så han placerade sitt svärd i hans lever och pressade det tills det nådde hans säng. Allahs fiende skrek och folket som var hans följare rusade till honom och tog honom till hans hus och begravde honom.” (Ibn Sa’d, Al-tabaqat al-Kabir, vol.2, sid.31) 

En 120 år gammal man mördas, medan han sover, för att han kritiserar Muhammeds budskap! 

3. ASMA BINT MARWAN 

Asma var en gift kvinna som inte accepterade Muhammed och brukade även uttrycka sina åsikter om honom genom poesi. När han fick reda på vad hon sagt om honom, beordrade han hennes död. Ibn Ishaq rapporterar följande: 

”När aposteln hörde vad hon hade sagt, sade han: ’Vem vill befria mig från Marwans dotter?’ Umayr b. Aduy al-Khatmi, som var med honom, hörde honom och den natten gick han till hennes hus och dödade henne. På morgonen kom han till aposteln och berättade vad han hade gjort och Muhammed sade: ’Du har hjälpt Gud och hans apostel Umayr!’ När han frågade om han skulle möta några onda konsekvenser av detta, sade aposteln: ’Två getter skulle inte stångas med deras huvuden för henne’, så Umayr gick tillbaka till hans folk.

Det rådde ett stort upplopp bland B. Khatma den dagen, över händelsen med Marwans dotter. Hon hade fem söner och när Umayr gick mot dem, från aposteln, sade han: ’Jag har dödat bint Marwan. Gör motstånd mot mig om ni kan, Khatmas söner, låt mig inte vänta.’ Detta var den första dagen då Islam blev mäktlig bland B. Khatma. Innan dess dolde de som var muslimer bland dem det faktum [att de var muslimer]. Den första bland dem att accepterade Islam var Umayr b. Adiy som kallades för ’Läsaren’, och Abdullah b. Aus och Khuzayma b. Thabit. Dagen efter Bint Marwan död, blev männen från B. Khatma muslimer för de såg Islams styrka.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.675-676) 

Ibn Sa’d rappoterar följande i sin biografi: 

”Sedan skedde Umayr ibn ’Adi ibn Kharashah al-Khatmis slag mot ’Asma Bint Marwan av Banu Umayyah Ibn Zayd, då det återstod fem dagar av Ramadan månaden, i början av nittonde månaden från Allahs apostels migration, må Allah välsigna honom. ’Asma var fru till Yazid Ibn Zayd Ibn Hasn al-Khatmi. Hon brukade smäda Islam, förarga Profeten och hetsa (folket) mot honom. Hon komponerade verser. ’Umayr Ibn ’Adi kom till henne under natten och gick in i hennes hus. Hennes barn sov runt henne. Det fanns en som hon fortfarande ammade. ’Umayr sökte henne med sin hand för att han var blind och separerade barnet från henne. Han stack svärdet i hennes bröst tills den stack upp i hennes rygg. Sedan bad han morgonbönen i Medina med Profeten, må Allah välsigna honom … Allahs apostel, må Allah välsigna honom, sade till honom: ’Har du dödat Marwans dotter?’  Han sade: ’Ja. Finns det något mer för mig att göra?’ Han sade: ’Nej. Två getter kommer att stångas med varandra om henne.’ Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, kallade ’Umayr för basir (den seende).” (Ibn Sa'd, Al-tabaqat al-Kabir, vol.2, sid.30-31) 

En gift kvinna kritiserar Islam och dess följare, samt kritiserar Muhammed för mordet på Abu Afak. Detta leder till att Muhammed ger order att mörda henne. Notera även att hennes makes familj accepterade Islam, inte för att de blev övertygade om att Islam är sann vars budskap är gudomligt, utan för att dessa började inse hur kraftfull den intoleranta och brutala Islam hade blivit med sitt svärd. Detta är en anledning till varför vi menar att Islam är en terroristisk religion. Muslimer söker konvertera folk genom rädsla, svärd och terror. Faktum är att Muhammed själv säger att han är en terrorist: 

”Berättad av Abu Huraira: Allahs apostel sade: Jag har blivit sänt med den kortaste uttrycken men bärande de bredaste betydelserna, och jag har segrat genom terror (som kastas in i fiendens hjärtan)…” (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 52, Nummer 220) 

Muhammed säger även att han har kommit för att kriga och söka döda alla världens folk tills de accepterar honom: 

”Det har rapporterats under Abu Hurairas auktoritet att Allahs Budbärare sade: Jag har blivit beordrat att kriga mot folk så länge de inte bekänner att det inte finns någon gud utom Allah, och han som bekänner det garanteras värn av sin egendom och sitt liv för min räkning utom de rättsfrågor som fastställts av Allah” (Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 30) 

Se även följande hadith som säger att muslimer är ett folk som ska tvinga andra folk, med kedjor om deras halas, att acceptera Islam: 

”Berättad av Abu Huraira: Versen: "Ni (sanna muslimer) är de bästa av alla folk som någonsin uppkommit för mänskligheten." Innebär, det bästa folket för folk, när ni drar dem med kedjor på deras halsar tills de accepterar islam.” (Sahih Bukhari, Volym 6, Bok 60, Nummer 80)  

4. ETT TILL FALL 

Den islamiska litteraturen är fylld av bevis som demonstrerar Muhammeds terroristiska brutalitet. Se följande hadith: 

”Berättad av Abdullah Ibn Abbas: En blind man hade en slav (som även var en moder) och som brukade smäda Profeten (fred vare över honom) och nedvärdera honom. Han förbjöd henne att göra det men hon slutade inte. Han tillrättavisade henne men hon gav inte upp sin vana. En natt började hon förtala Profeten (fred vare över honom) och smäda honom. Så han tog en dolk, placerade den vid hennes mage, pressade den, och dödade henne. Ett barn, mellan hennes ben, fläckades med hennes blod. Nästa morgon informerades Profeten (fred vare över honom) om händelsen.  

Han samlade folket och sade: Jag bönfaller, vid Allah, mannen som har gjort denna handling och jag bönfaller honom genom min rättighet att han ska stå upp. Mannen ställde sig upp, darrande.

Han satte sig vid Profeten (fred vare över honom) och sade: ’Jag är hennes mästare. Hon brukade smäda och nedvärdera dig. Jag förbjöd henne, men hon slutade inte, och jag tillrättavisade henne, men hon slutade inte med sin vana. Jag har två söner från henne, som är som pärlor, och hon var min kompanjon. Igår natt började hon smäda och nedvärdera dig. Så jag tog min dolk, placerade den vis henne mage och pressade den tills jag dödade henne.’

Varpå profeten (fred vare över honom) sade: Var vittnen, ingen vedergällning ska betalas dör hennes blod.” (Sunan Abu Dawud, Bok 38, Nummer 4348) 

En muslim ägde en slavarinna som han även hade två söner med. Hon brukade uttrycka sin kritik om Muhammed. En dag tar denne mannen en dolk och hugger henne i magen så att blodet skvätter på hennes son som låg mellan hennes ben. När Muhammed fick höra detta säger han att mannen inte ens behöver betala någon skuld för hennes död! 

5. DE TIO 

Muhammed hade lämnat Mecka år 622 e. Kr. med få anhängare och emigrerat till Medina. Åtta år senare var han tillbaka med en stor armé på 10 000 soldater. Han invaderade Mecka med denna stora armé och tvingade meckanerna att antingen konvertera till Islam eller dö. Men det finns tio specifika personer som han ville döda, dvs. dessa fick aldrig möjlighet att konvertera (men som vi kommer se var Muhammed själv inkonsekvent så han ändå lät några konvertera till Islam). Anledningen till att Muhammed specifikt ville döda dessa tio personerna var för att de hade en sak gemensamt. De hade nämligen smädat Muhammed (på ett eller annat sätt) under hans tidigare liv. Han var inte kapabel att straffa de med döden då (på grund av olika skäl) men gjorde det nu när han var kapabel. Ibn Ishaq och Ibn Sa’d skriver: 

”Aposteln hade instruerat sina befälhavare, när de trädde in i Mecka, att bara bekämpa de som gjorde motstånd mot dem, utom ett litet antal som skulle dödas, även om de hittades under Kabans gardiner.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550)
 

”Allahs apostel gick in genom Adhakhir, och förbjöd omedelbara slagsmål. Han beordrade dock att sex män och fyra kvinnor skulle dödas, de var (1) Ikrimah Ibn Abi Jahl, (2) Habbar Ibn al-Aswad, (3) Abd Allah Ibn Sa'd Ibn Abi Sarh, (4) Miqyas Ibn al Sababah -Laythi, (5) Al-Huwayrith Ibn Nuqaydh, (6) Abd Abbah Ibn Hilal ibn Khatal al-Adrami, (7) Hind bint Utbah, (8) Sara, en frigjord slav (en röstberättigad flicka) tillhörande Amr Ibn Hashim, (9) Fartana och (10) Qaribah.” (Ibn Sa'd, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.168) 

(2) Habbar Ibn al-Aswad fullständiga namn är Habbar Ibn al-Aswad b. Ka'b al-Ansi (se Ibn Ishaq, sida 648). I följande hadith läser vi att han kom till Muhammed i Medina. Muhammed betraktade honom som en lögnare/en svekfull människa som så småningom skulle dödas. Och hans död kom så småningom. 

”Berättad av Ibn Abbas: Musailama-al-Kadhdhab (dvs. lögnare) kom under Allahs apostels livstid med många av sitt folk (till Medina) och sade: ’Om Muhammed gör mig till hans efterträdare, kommer jag att följa honom.’ Allahs apostel gick upp till honom med Thabit bin Qais bin Shams och Allahs apostel hade ett stycke palmblad i sin hand. Han stod framför Musailama (och hans följeslagare) och sa: ’Om du endast frågar mig om detta stycke (blad), skulle jag inte ge dig den. Du kan inte undvika det öde som du är avsett för, vid Allah. Om du avvisar Islam, kommer Allah att förgöra dig. Jag tror att du förmodligen är samma person som den jag har sett i drömmen.’ Abu Huraira berättade för mig att Allahs apostel sade: ’Medan jag sov såg jag (i drömmen) två guldarmband runt min arm, och det oroade mig mycket. Sedan instruerades jag gudomligt i min dröm att blåsa bort dem och jag blåste bort dem, och de flög iväg. Jag tolkade de två armbanden som symboler för två lögnare som skulle visa sig efter mig. Och en av dem var Al-Ansi och den andra var Musailama Al-Kadhdhab från Al-Yamama.’” (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 56, Nummer 817) 

(3) Abd Allah Ibn Sa'd Ibn Abi Sarhs historia skildras av Ibn Ishaq: 

”Bland dem var Abdullah b. Sad, bror till B. Amir b. Luayy. Anledningen till att han befallde att han skulle dödas var att han hade varit en muslim och brukade skriva ner uppenbarelser; sedan lämnade han Islam och återvände till Quraysh och flydde till Uthman b. Affan vars fosterbror han var. Den senare gömde honom tills han förde honom till aposteln efter det att situationen i Mecka hade lugnat ner sig, och bad att han skulle beviljas immunitet. De påstår att aposteln blev tyst under en lång tid tills han slutligen sa ja. När Uthman hade lämnat Muhammed sa han till sina följeslagare som satt runt honom: ’Jag höll tyst så att en av er kunde gå upp och hugga av Ibn Abi Sarhs huvud!’ En av hjälparna från Medina sade: ’Varför gav du då inte mig ett tecken, Guds apostel?’ Han svarade att en profet inte dödar genom att peka.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550) 

Ibn Abi Sarh brukade alltså skriva ner Muhammeds uppenbarelser, men lämnade Islam. Han återvände hem till sin stam, Quraysh, i Mecka. När Muhammed invaderade Mecka så skulle hans dödas men Uthman bad om hans skydd. Muhammed förblev tyst men när Uthman hade lämnat Muhammed hävdade Muhammed att han förväntade sig att någon skulle halshugga Ibn Abi Sarh. 

(4) Miqyas Ibn Sabab, som var bosatt i Mecka, blev muslim och kom till Medina för att söka hämnd för sin bror som av misstag hade dödats av en muslim från Medina (en ansar). Notera att Muhammed tillät honom att ta hämnd men därefter lämnade Miqyas Islam för att ännu en gång återvända till Mecka som hedning. Därför straffade Muhammed honom för att han lämnade Islam. Ibn Ishaq skriver:  

 ”Miqyas Subaba kom från Mecka som muslim, han förklarade, sägande: ’Jag kommer till er som muslim och söker blodshämnd för min bror som dödades i misstag.’ Aposteln befallde att han skulle få blodshämnd för sin bror Hisham och han stannade en kort tid med aposteln. Sedan attackerade han sin brors mördare och dödade honom och reste till Mecka som en avfälling.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sida 492) 

(5) Huwayrith Ibn Nuqaydhs historia skildras av Ibn Ishaq: 

”En annan var al-Huwayrith Nuqaydh Wahb Qusayy, en av dem som brukade förolämpa honom i Mekka… Al-Huwayrith dödades av Ali.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551) 

Huwayrith dödades av Ali för att han brukade förolämpa Muhammed. 

(6) Ibn Khatals, (9) Fartanas och (10) Qirabahs historier skildras av Ibn Ishaq: 

”En annan var Abdullah b. Khatal B. Taym b. Ghalib. Han hade blivit muslim och aposteln skickade honom att samla in skatt för de fattiga i sällskap med en av Ansar. Han hade med sig en frigiven slav som tjänade honom som också var muslim. När de stannade beordrade han sin slav att döda en get och förbereda lite mat, och somnade. När han vaknade hade slaven inte gjort någonting, så han attackerade och dödade honom och lämnade Islam. Han hade två sjungande slavflickor, Fartana och hennes kompis, som brukade sjunga satiriska sånger om aposteln, så han beordrade att de skulle dödas med honom.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550) 

Ibn Khatal dödas för att han lämnade Islam. Ibn Khatals slavflickor dödades för att de brukade kritisera Muhammed genom sarkastiska sånger. Ibn Sa’d ger oss en detaljerad redogörelse om hur Ibn Khatal dödades: 

”Affan Ibn Muslim informerade oss: Hammad Ibn Salamah informerade oss genom Ali Ibn Zayds auktoritet, han genom Said Ibn al-Musayyibs auktoritet: Sannerligen, Allahs apostel, må Allah välsigna honom, beordrade (sina anhängare) att döda Ibn Abi Sarh, Fartana Ibn al-Zibrra och Ibn Khatal på Segerns dag [invaderingen av Mecka]. Abu Barzah kom och såg Ibn Khatal hålla fast vid al-Kabahs gardiner. Abu Barzah slet upp hans mage.” (Ibn Sa'd, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.174) 

(7) Hind Bint Utbah var gift med Abu Sufyan (en muslim) som var en ledare i Mecka. Hind hade genom sin kritik irriterat Muhammed i Mecka och därför beordrade han hennes död, men hon ångrade sig och blev skonad. Ali Dashti (en muslimsk lärd från Iran som levde under 1900-talet) skriver följande:  

”Två kvinnor, Hend b. Otba och Sara, en frigiven slav tillhörande Amr b. Hashem av Banu Abd ol-Mottaleb, som också hade orsakat stor irritation för Profeten, dömdes till döden, men Hend b. Otba, som var hustru till Abu Sofyan bekände slutligen lojalitet och skonades.” (Ali Dashti, 23 Years – A Study of the prophetic career of Muhammed, sid.98) 

Hind kom att bli mor till Muawiya I (d. 680 e. Kr.) som var den förste muslimske ledaren för den Umayyadiska dynastin. 

 (8) Sara och (1) Ikrima historier skildras av Ibn Ishaq: 

”Sara hade förolämpat Muhammed i Mecka. Vad gäller Ikrima, han flydde till Yemen. Ikrimas hustru, Umm Hakim Harith Hisham, blev muslim och bad om immunitet för honom och aposteln gav henne det. Hon gick till Yaman efter honom och förde honom till aposteln och han accepterade Islam.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551) 

Sara och Ikrima kritiserade Muhammed i Mecka och skulle därför dödas. Ikrima flyr till Yemen men återvänder så småningom för att hans fru, som hade blivit muslim, såg till att Muhammed skulle skona honom. Ikrima skonades och konverterade till Islam. Sara levde fram till den andre kalifens, Umar Ibn al-Khattabs, regeringstid. Hon dog genom att en soldat på häst trampade ner henne: 

”[…] Sara, som levde ända fram till Umars tid, dog då en soldat på häst trampade ner henne i dalen i Mecka och dödade henne.” (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551) 

6. DET BRUTALASTE MORDET 

Vi avslutar artikeln med ett presentera ett av de mest brutala morden vi någonsin läst i Islam. Muhammed sänder ut sina män som mördar en gammal kvinna som heter Umm Qirfah. De utsända hämtar två kameler och vände den gamla kvinnan upp och ned. De binder fast hennes ben med rep och binder repen till två kamelers halsar. Sedan låter de kamelerna springa åt motsatt håll så att den gamla kvinnan delas i två delar! Skildringen om Umm Qirfah omnämns av den välkände muslimske utläggaren och historieskrivaren Al-Tabari: 

”Under detta år [628 e. Kr.] leddes ett krigståg av Zayd b. Harithah mot Umm Qirfah under Ramadan. Under detta krigståg led Umm Qirfah en grym död. Han band hennes ben med rep och band henne sedan mellan två kameler tills kamelerna delade henne i två. Hon var en väldigt gammal kvinna.

Hennes historia är enligt följande. Enligt Ibn Hymayd – Salamah – Ibn Ishaq – Abdallah b. Abi Bakr, som sade: Guds budbärare sände Zayd b. Harithah till Wadi al-Qura där han mötte stammen Fazarah. Några av hans kompanjoner dödades där, och Zayd bärandes iväg skadad då han låg bland de som hade dödats. En av de dödade var  Ward b. ‘Amr, av stammen Sa‘d b. Hudhaym: han dödades av en från stammen Badr [b. Fazarah]. När Zayd återvände, lovade han att inte tvätta sig själv från orenheten tills han hade krigstågat mot Fazarah. Efter han återhämtat sig från sina skador, sände Guds budbärare honom med en arme mot stammen Fazarah. Han mötte dem vid Wadi al-Qura.

Qays b. al-Musahhar al-Ya‘muri dödade Mas‘adah b. Hakamah b. Malik b. Badr och tog Umm Qirfah till fånga. (Hennes namn var Fatimah bt. Rabi‘ah b. Badr. Hon var gift med Malik b. Hudhayfah b. Badr. Hon var en väldigt gammal kvinna.) Han tog även en av Umm Qirfahs döttrar och Abdallah b. Mas‘adah till fånga.

Zayd b. Harithah beordrade Qays att döda Umm Qirfah, och han dödade henne grymt. Han band hennes respektive ben med rep och band repen till två kameler, och delade henne i två. Sedan tog dem med sig Umm Qirfahs dotter och Abdallah b. Mas'adah till Guds budbärare. Umm Qirfahs dotter tillhörde Salamah b. Amr b. al-Akwa, som hade tagit henne – hon var medlem av en ansedd familj bland hennes folk… Guds budbärare bad Salamah att få henne, och Salamah gav henne till honom. Han gav henne sedan vidare till sin morbror, Hazn b. Abi Wahb, och hon födde honom Abd al-Rahman b. Hazn.” (Al-Tabari, The history of Al-Tabari: The Victory of Islam, vol.8, sid.95-97)

Team Sverige, 
Kontakta oss