Asma och Abu Afaks död

Undersökning av historisk basis för dessa Mord

Introduktion
Muhammed gillade inte att folk förlöjligade och satiriserade honom och han fick flera personer döda för det. Två av individerna blev mördade vid direkta order från Muhammed och var en 120 årig judisk man vid namn Abu Afak och en kvinnlig judisk poet vid namn Asma bint Marwan.

Dödandet av dessa individer skapar problem för vissa muslimer som vill presentera Muhammed som tolerant, fredälskande och barmhärtig profet besläktad med Jesus Kristus. Det är därför, inte särskilt överraskande att vissa av dessa muslimer har tagit upp skäl för att förkasta trovärdigheten av dessa mord.

Syftet med denna artikel är att lägga fram ursprungs källor och behandla den vanliga muslimska responsen som ifrågasätter historiciteten av dessa rapporter.

Bevisen

Följande material är hämtad från den äldsta bevarade historien om Muhammeds liv, Sirat Rasulullah, översatt av islamologen Alfred Guillaume.

SALIM B. UMAYRS EXPEDITION FÖR ATT MÖRDA ABU AFAK

Abu Afak var från B. Amr b. Auf av B. Ubayda stammen. Han visade missnöje när aposteln dödade al-Harith b. Suwayd b. Samit och sade:

”Jag har levt långt men har aldrig sett
Ett möte eller samlig av folk
Mer trogna till sina förpliktelser
Och deras allierade när kallade på
Än Qaylas söner när de samlades,
Män som störtade berg och aldrig underkastade sig,
En ryttare kom för att dela de i två (sägande)
”Tillåtet”, ”Förbjudet”, och alla sorters av saker.
Har du trott på äran eller kungavärdigheten
Du skulle ha följt Tubba

Aposteln sade, “Vem vill ta hand om skurken åt mig?” Varpå Salim b. Umayr, broder av B. Amr b. Auf, en av ”gråtarna”, gick iväg och mördade honom. Umama b. Muzayriya sade angående det:

Du gav lögnen till Guds religion och mannen Ahmad! [Muhammed]
Av honom som är din far, ond är sonen han har åstadkommit!
En ”hanif” gav dig en stöt sägande
”Tag det Abu Afak trots din ålder!”
Fast jag visste inte om det var en man eller jinn
Vem dödade dig mitt i natten (Jag skulle säga intet)

(Ibn Ishaq, Sirat Rasulullah (The Life of Muhammad), översatt av Alfred Guillaume [Oxford University Press, Karachi, tionde tryckningen 1995] sid. 675)

Och:

När aposteln hörde vad hon sade, sade han, ”Vem vill befria mig från Marwans dotter?” Umayr b. Aduy al-Khatmi som var med honom, hörde honom, och den natten gick han till hennes hus och dödade henne. På morgonen kom han till aposteln och sade till honom vad han hade gjort och han [Muhammed] sade, ”Du har hjälpt Gud och Hans apostel, O Umayr!” När han frågade om han skulle få bära några onda konsekvenser sade aposteln, ”Två getter skulle inte stångas med deras huvuden för henne”, så Umayr gick tillbaka till hans folk.

Det fanns ett stort tumult bland B. Khatma den dagen över Marwan flickans [bint] händelse. Hon hade fem söner och när Umayr gick till de från aposteln sade han, ”Jag har dödat bint Marwan, O Khatmas söner. Gör motstånd mot mig om ni kan; låt mig inte vänta.” Det var första dagen som Islam blev stark bland B. Khatma; före det gömde muslimer det faktumet. Först av de som accepterade Islam var Umayr b. Adiy som kallades för ”Läsaren”, och Abdullah b. Aus och Khuzayma b. Thabit. Dagen efter Bint Marwan blev dödad blev männen från B. Khatma Muslimer för att de såg styrkan i Islam (Ibid., sid. 676)

Här är en annan tidig Muslimsk version av händelsen:

SARIYYAH AV ’UMAYR IBN ’ADI

Sedan (inträffade) sariyyah av Umayr ibn ’Adi Ibn Kharashah al-Khatmi mot ’Asma Bint Marwan av Banu Umayyah Ibn Zayd, när det återstod fem dagar av Ramadan månaden, i början av nittonde månaden från hijra av Allahs Apostel, må Allah välsigna honom. ’Asma var fru till Yazid Ibn Zayd Ibn Hasn al-Khatmi. Hon brukade smäda Islam, förarga Profeten och hetsa (folket) mot honom. Hon komponerade verser. ’Umayr Ibn ’Adi kom till henne under natten och gick in i hennes hus. Hennes barn sov runt henne. Det fanns en som hon fortfarande ammade. Han sökte henne med hans hand för att han var blind och separerade barnet från henne. Han stack svärdet i hennes bröst tills den kom upp i hennes rygg. Sedan bad han morgon bönen med Profeten, må Allah välsigna honom, i al-Madinah… Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, sade till honom: Har du dödat Marwans dotter? Han sade: Ja. Finns det något mer för mig att göra? Han sade: Nej. Två getter kommer att stångas med varandra om henne. Det här var ordet som först blev hörd från Allahs Apostel, må Allah välsigna honom. Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, kallade ’Umayr, basir (den seende)

SARIYYAH AV SALIM IBN ‘UMAYR

Sedan inträffade sariyyah av Salim Ibn ‘Umayr al-‘Amri mot Abu ’Afak, juden, i Shawwal i början av tjugonde månaden från hijrah av Allahs Apostel, må Allah välsigna honom. Abu Afak, var från Banu ’Amr Ibn ’Awf, och var en gammal man som hade kommit upp i ett hundra och tjugo år. Han var en Jude och brukade hetsa folket mot Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, och komponerade (satiriska) verser. Salim Ibn ’Umayr som var en av de största gråtarna och hade deltagit i Badr sade: Jag svär en ed att jag ska antigen döda Abu ’Afak eller dödas av honom. Han väntade för ett tillfälle tills en het natt kom och Abu ’Afak sov i en öppen plats. Salim Ibn ’Umayr visste det så han placerade sitt svärd i hans lever och pressade tills det nådde tills hans säng. Allahs fiende skrek och folket som var hans följare rusade till honom och tog honom till hans hus och begravde honom. (Ibn Sa’ads Kitab Al-Tabaqat Al-Kabir, Engelsk översättning av S. Moinul Haq, M.A., Ph.D. assisterad av H.K. Ghazanfar M.A. [Kitab Bhavan Exporters & Importers, 1784 Kalan Mahal, Daryaganj. New Delhi – 110 002 India) Volym II, sid. 30-31)

Nästa citering är tagen från en annan Islamologs skrift, Rev. Prof. William Montgomery Watt. Orden inom klammer [] är mina:

I Medina själv styrkte segern i [Badr] Muhammeds position avsevärd, vilket kanske hade varit försämrad under tidigare månader när det såg ut som om han föga lovade skulle uppnå någonting… Två personer hade skrivit dikter mot honom – ’Asma’ bint Marwan av Umayyah b. Zayd och Abu ’Afak av B. ’Amr b. ’Awf blev dödade av personer av deras tillhörande eller nära besläktade stammar, men ingenting sades och inget blod strid följde. (W.M.Watt, Muhammad at Medina [Oxford At The Claredon Press, 1956], sid. 15)

Av samma medvetenhet av vikt av ideologiska aspekten uppkom händelser som lönnmordet av ’Asma’ bint Marwan och Abu ’Afak som hade gjort verser kritiserande Muhammed och utdrivandet från Medina av Judiska stammen Qaynuqa’. (sid. 18)

Det är centralt vid den här punkten att berätta historien om denna ’hedniska opposition’, sedan det aldrig var primära betydandet av händelserna i Medina. Abu Qays dog före Badr och andra ledande män också höll sig undan från Muhammed, fastän det var några konvertiter bland raden och ledet, förmodligen bland några yngre män. De som var kvar som hedningar var bitter om Islams framgång. I synnerlighet, ’Asma’ bint Marwan (av Umayyah b. Zayd av Aws Manat), frun till en man av Khatma, komponerade verser som hånade och förolämpade några av Muslimerna. Om det som är citerad av Ibn Ishaq är genuina, den viktigaste poängen var att tilltalade personerna drog vanära över sig själva av att ge efter en främling och inte deras blod. Kort efter Badr (enligt den mest troliga versionen), en man av Khatma kallade ’Umayr b. ’Adi (eller Udayy) gick till ’Asma’s hus under natten och dödade henne. Muhammed sade inte emot, ingen vågade hämnas på ’Umayr och många i stammen (och kanske resten av Aws Manat) omfamnade Islam öppet; några av dessa hade sagts vara hemliga troende förut. Lönnmordet på ’Abu Afak av ’Amr b. ’Awf vid samma tid av en man av hans släkt hade liknande motiv och fick troligen liknande effekt, sedan några delar av ’Amr b. ’Amf var nära till Aws Manat båda i syn och fysisk situation. Abu ’Afak hånade sina åhörare med att tillåta en utomstående ta kontrollen av deras affärer, en man som förvirrade sig på rätt och fel och som siktade på kungadöme. Efter dessa händelser kan vi anta att det fanns lite opposition mot Muhammed bland hedningarna…(sid. 178)

Muslimska Responsen Till Bevisen

Besvärad av dessa mord, har vissa Muslimer kommit upp med några ändamålsenliga förklaringar för att underminera dess historiska äkthet. Vissa Muslimer påstår att krönikeskrivarna av dessa mord inte ger en isnad, en kedja av vidarebefordrare av vilka man kan veta om dessa historier kommer från säkra källor.

Det finns fler väsentlig kritik som vi skulle vilja göra mot denna ofta repeterade påstående. Första, det finns många i samlingarna som innehåller en isnad var sammansatta flera århundraden efter Muhammeds död, vilket följande visar:

Samling under 2:dra Århundraden H.: Hadithen var samlat och kategoriserad under senare delen av andra århundradet efter Hijra vilket resulterade i sex kanoniska samlingar (Al-Sihaah Al-Sittah)

a. Sahih av Al-Bukhari, d.256 E.H. [870 e.Kr.]: 7275 (2712 icke-duplicerad) av 600 000.
b. Sahih av Muslim, d.261 E.H. [875 e.Kr.]: 9200 (4000 icke-dublicerad) av 300 000.
c. Sunan av Abu Dawood, d.276 E.H. [889 e.Kr.] 4800 av 500 000.
d. Sunan av Ibn Maajeh, d.273. E.H.[886 e.Kr.]
e. Jami’ av Tirmidhi, d.279 E.H. [892 e.Kr.]
f. Sunan av Al-Nisaa’i, d.303 E.H. [915 e.Kr.] (datum inom klammer är vår)

Som den ivrige läsaren kan se, det finns inget möjligt sätt för någon som skrev två hundra år efter en händelse att komplett försäkra alla namnen i kedjan går tillbaka två hundra år är korrekta eller att vissa män var helt tillförlitliga. Det enda sättet att ha en sådan säkerhet är att konsultera med tidigare dokument som var ihopsamlad närmare tiden som händelserna ägde rum och se om de nämner vissa berättelser eller berättare.

Det leder oss till vår andra poäng. Konsultera med sådana tidiga källor kommer att hjälpa att bestyrka om några specifika personer från den tidiga perioden som nämns i de senare listorna vidarebefordrade verkligen sådana historier. Men det är någonting som Muslimer inte kan göra eftersom de har ifrågasatt en av de tidigaste skrivna källorna om Muhammeds liv, nämligen Biografin av Ibn Ishaq. Om Ibn Ishaq, som var närmare till Muhammeds tid, är tvivelaktig varför ska vi då anta att dokumenten som skrevs långt efter Muhammeds tid är mer tillförlitlig?

Dessutom kan man svara för Ibn Ishaq som inte skrev någon isnad för några av hans rapporter på grund av att han inte kände att det var behövligt eftersom han i skrivande stund var inte långt efter händelserna (så långt som han hade tänkt sig). Han kan ha antagit att dessa fakta var allmän kunskap för folket som han skrev till och det fanns ingen anledning till att bestyrka de med vidarebefordringskedjan.

Lägg märke till dubbla standarderna här. Dessa samma polemiker kommer att använda Ibn Ishaq när det målar en vänlig bild av Muhammed, men när det blir ovänligt är det på basis att hans Sira innehåller svag material eller att han misslyckas med att ge en isnad eller vidarebefordringskedja för många av hans anekdoter.

Ännu har andra Muslimska krönikeskrivare, både tidiga eller dagens, inte ifrågasatt historiciteten av dessa mord och har inga problem med att citera de som genuina händelser i Muhammeds liv. Ta till exempel Ibn Hisham, en av de äldsta editerarna av Ibn Ishaqs Sira är känd för att ha lämnat ut material som han ansåg vara negativa eller oäkta från Ibn Ishaqs verk men bevarade historierna om Abu Afak och Asma bint Marwans dödanden:

Efter Abu Afak var mördad, Asma skrev en dikt som beskyllde Islam och dess efterföljare för mördandet av deras motståndare.

När Muhammed hörde vad hon hade sagt sade han, ” Vem vill befria mig från Marwans dotter?” Umayr b. Adiy al-Khatmi som var med honom hörde honom och den natten gick han till hennes hus och dödade henne. På morgonen kom han till aposteln och sade till honom vad han hade gjort och han [Muhammed] sade, ”Du har hjälpt Gud och Hans apostel, O Umayr!” När han frågade om han skulle bära några onda konsekvenser sade aposteln, ”Två getter kommer inte stångas med deras huvuden för henne”, så Umayr gick tillbaka till hans folk. Nu fanns det ett stort tumult bland B. Khatma den dagen då bint Marwan händelsen ägde rum. Hon hade fem söner och när Umayr gick till de från aposteln sade han, ”Jag har dödat bint Marwan, O söner till Khatma, gör motstånd om ni kan, låt mig inte vänta.” Det var första dagen då Islam blev stark bland B. Khatma.

Dagen efter bint Marwan blev mördad blev männen från B. Khatma Muslimer för att de såg styrkan i Islam.

Umayr var först av de som konverterade bland männen av Khatma, han kallades för ”reciteraren” och Abdallah ben Aws och Khazima bin Thabit. (Hisam, Al-Sira al-Nabawiyya, sid. 306)

En annan Muslimsk auktoritet är den berömde Qadi ‘Iyad Musa al-Yahsubi vars verk Ash-Shifa’ bi-tarif huquq Mustafa (”Helande genom Erkännandet av Rätten av den Utvalde”) är fortfarande ansedd som en klassiker och är ett måste för Muslimska akademiker ända tills idag, använder dessa mord som ett exempel på vad som drabbar folk som förlöjligar Muhammed.

I en säker hadith hade Profeten gett order om att få Ka’b ibn al-Ashraf mördad. Han frågade, ”Vem kommer att ta itu med Ka’b ibn al-Ashraf? Han har gjort ont mot Allah och Hans Budbärare.” På grund av den sången förde han skada mot Profeten. Det indikerar att Profeten hade fått honom mördad annat än idoldyrkan. Det var skada gentemot honom. Abu Rafi’, som brukade göra ont mot Allahs Profet jobbade emot honom, blev också mördad.

Liknande på Erövrings Dagen beordrade han mordet på Ibn Khatal och hans två slavflickor som brukade sjunga förbannelse mot Profeten.

I en annan hadith om en man som brukade förbanna Profeten vilket orsakade Profeten att säga, ”Vem kommer att rädda mig från min fiende?” Khalid sade, ”Jag vill.” Han sände iväg honom och han mördade honom.

’Abdu’r-Razzaq nämnde att en man förbannade Profeten vilket orsakade Profeten att säga, ”Vem kommer att rädda mig från min fiende?” Az-Zubayr sade, ”Jag vill.” Han sände az-Zubayr och han dödade honom.

Det är berättat att en kvinna brukade förbanna Profeten och han sade, ”Vem kommer att rädda mig från min fiende?” Khalid ibn al-Walid gick iväg och dödade henne.

Det är berättat att en man smed lögner mot Profeten och han sände ’Ali och az-Zubayr för att mörda honom.

Ibn Qani’ berättade att en man kom till Profeten och sade, ”Allahs Budbärare, jag hörde att min fader säga någonting fult om dig, så jag mördade honom”, och det bekymrade inte honom.

Ibn ’Abbas sade att en kvinna från Khatma satiriserade Profeten och Profeten sade, ”Vem kommer att ta itu med henne för mig?” En man från hennes folk sade, ”Jag vill, Allahs Budbärare.” Mannen gick upp och gick iväg och mördade henne. Han talade om det för Profeten som sade, ”Två getter kommer inte låsa horn över mig.” (Muhammed Messenger of Allah (Ash-Shifa of Qadi ’Iyad), Qadi ’Iyad Musa al-Yahsubi, översatt av Aisha Abdarrahman Bewley [Madinah Press, Inverness, Scotland, U.K. 1991 tredje omtryckning, paperback], sid. 378-379; källa)

Översättaren har en not som identifierar kvinnan som Khatma:

2. En stam som var allierad med Aws. Hon var ’Usma’ bint Marwan. (Ibid. Sid. 378; källa)

Hade inte den här kända akademikern kunskap om att dessa historier är falska och att de har inga basis i historiska fakta och att de inte skall bli presenterad som bevis?

En än mer senare biografi refererar också tills dessa mord:

Muslimer Dödar Abu ‘Afik och Asma

Före Badr segern brukade Muslimerna frukta Medinas icke-Muslimer, för att de fortfarande var för svaga för att ge igen någon aggression som skulle vålla de. Men när de återvände från Badr med seger, Salim ibn ’Umayr tog på sig jobbet att göra sig av med Abu ’Afk, en stammedlem från Banu ’Amr ibn ’Awf. Den senare var en poet som brukade komponera verser nedsättande om Muhammed och Muslimer och hetsa upp hans egen stam för att resa sig mot dem. Även efter Badr, fortsatte Abu ’Afk att komponera och sprida oförskämda verser. Salim attackerade Abu ’Afk när han sov i hans egen trädgård och dödade honom. På samma sätt brukade, ’Asma’, dotter till Marwan av Banu Umayyah ibn Zayd stammen, förolämpa Islam och Profeten genom att hetsa missämja mot Muslimerna. Slaget i Badr fick inte henne att tänka om. En dag attackerade ’Umayr ibn ’Awf henne under natten medan hon var omgiven av hennes barn, ena barnet ammade hon. ’Umayr var dålig i syn och var tvungen till att leta efter henne. Efter att ha flyttat bort barnet från offret dödade han henne; sedan han gick till Profeten och informerade honom vad han hade gjort. När hennes släktingar återvände från begravningen frågade de honom om han hade dödat henne. ”Javisst”, sa ’Umayr, ”Ni kan strida mot mig om ni vill. Av Honom som dominerar min själ, om ni skulle förneka att hon komponerade förolämpande verser, skall jag strida mot er tills jag eller ni faller.” Det var det här ’Umayr modet som var orsaken till Banu Khutmah, ’Asma’s makes stam, vänding till Islam. Efter att ha konverterat till Islam men rädd för förföljelse från deras stammedlemmar gömde vissa av de sin konvertering. Hädanefter, gjorde de inte längre det. (Muhammad Husayn Haykal, The Life of Muhammad, övers. Ismail Raji al-Faruqi [American Trust Publications, USA, 1976; Malaysia edition av Islamic Book Trust], sid. 243)

Faktum är att just nyligen, använde följade Salafi Muslimska sida den här incidenten för att rättfärdiga mordet på Judiska slavflickan som nedvärderade Muhammed till hennes mästare:

4- Liknande saker hände i Allaahs Budbärares (må frid och välsignelser vara över honom) tid då en hycklare blev mördad av ’Umar utan tillstånd av Profeten (må frid och välsignelser vara över honom), när hycklaren inte samtyckte med Profetens (må frid och välsignelser vara över honom) styre. Sedan blev Koranen uppenbarad för godkännandet av ’Umars handlingar. Och Marwans dotter som blev mördad av den mannen och Profeten (må frid och välsignelser vara över honom) kallade honom anhängare av Allaah och Hans Budbärare. Detta beror på att den vars avrättning blir nödvändigt eftersom hans handling att korrumpera religionen är inte lik den som blir avrättat på grund av sin synd av zina och liknande. Slut citeringen är från al-Saarim al-Maslool (285-286). Och Allaah vet bäst. (Fråga num. 103739, Angående hadithen om blinde mannen som mördade sin slavkvinna som hade burit hans barn (umm walad) för att hon smäda Profeten, källa; fetstil och understrykningen är vår)

Tydligen visste dessa Muslimer om att de inte använde falska sagor, speciellt anekdoter som ger en falsk bild av deras profet. Ändå fortsatte man att använda och orsaken till det borde vara självklar: de trodde det, trots faktum att en isnad inte finns angiven, de tidiga datumen för dessa verk var tillräcklig basis att anta att Muhammed begick de morden.

Det här leder oss till en annan poäng. Den här ofta repeterade Muslimska avvisningen misslyckas med att förklara varför Muslimska historiker, akademiker, tolkare m.m., valde att inkludera sådana historier när anekdoterna framställer en negativ bild av Muhammed. Den mest obehagliga händelsen i tidiga Islam har i störst sannolikhet ägt rum, för att det är obegripligt att Muslimer skulle hitta på de på egen hand eller skulle ha mottagit de från icke-Muslimer. Trots allt, om Islams fiender har hittat på dessa rapporter för att diskreditera Muhammed varför skulle respekterade Muslimer som Ibn Ishaq och Qadi Iyad inkluderat de? Varför har de inte utelämnat sådana detaljer helt speciellt när de framställer Muhammed så grym och ond?

Faktum att ett av argumenten som Muslimer använder för att visa trovärdigheten av Koranen är att poängtera referenser där Muhammed är tillrättavisad för några av hans misstag eller synder som han har begått (jmf. K.9:43; 40:55; 47:19; 8:1-2; 80:1-10). Muslimer påstår att dessa exempel påvisar att Muhammed inte kunde ha skrivit Koranen själv för att han skulle då inte tillrättavisa sig själv om han gjorde det. Men samma logik kan också användas i dessa Islamiska narrationer som presenterar Muhammed som en kall-blodig mördare, eftersom varför skall några gud-fruktande Muslimer vilja måla en sådan bild av hans/hennes profet som en ond kall-blodig mördare? Faktum är att sådana anekdoter existerar argumenterar starkt att för deras trovärdighet, eftersom det är normalt för Muslimer att utelämna negativa referenser om deras profet. De skulle inte behålla eller hitta på dem.

Det bör vidare noteras att även moderna västerländska akademiker, speciellt de som nästan försvarade Muhammed och Islam, ansåg dessa historier för att vara äkta historiska episoder. Genom att använda moderna historiska, textuella och kritiska metoder, har dessa akademiker ständigt konkluderar att dessa anekdoter klingar som sanna för dem på grund av hur genanta de är för Muslimska positionen. Ansedda historiker, apologeter, polemiker och Islam studenter korrekt resonerar att dessa tillförlitliga traditioner är sanna för att ingen Muslim akademiker skulle våga skapa en negativ bild och skildring av hans/hennes profet inte heller skulle han/hon bevara sådana narrationer speciellt då om de uppkom från icke-Muslimer kretsar.

Föregående faktorer ger oss goda grunder för att anta att dessa brutala och kall-blodiga mord är äkta händelser i Muhammed liv och hans följare. Dessa grova anekdoter och redovisningar kan därför inte bli bortförklarad i termer av (påstådda) ursprungliga dokumentens otillförlitlighet.

I bilden av det föregående, vi har följande frågor till Muslimerna att besvara:

Var god och förklara: Varför skulle Muslimska källor innehålla anekdoter som presenterar Muhammed i en sådan negativ bild? Varför skulle troende inkludera narrationer som målar Muhammed som en kall-blodig mördare?

Dessutom, varför skulle Muslimer hitta på sådana historier i första taget? Det är ofta tendensen av folket att förbise misstag, synder och fel av deras ledare eller hjältar. Folk har normalt tendens att göra deras hjältar bättre och inte sämre. Det här är speciellt fallet med Muslimerna som älskar Muhammed mer än någonting och ser honom som den största profeten och bästa av skapelsen. Så varför skulle Muslimer hitta på sådana historier som målar en bild av Muhammed som ond?

Om en Muslim säger att dessa historier är uppkomna från otroende varför skulle då Muslimer vilja cirkulera runt de? Varför skulle gud-fruktande Muslimer godkänna lögner och bedrägliga sagor av otroende speciellt när historierna tjänar till att bistå de otroende i deras försök att diskreditera och baktala Muhammed?

Och slutligen, vi sparade det bästa till sist. Den här specifika hadith rapporten, som ger en kedja som är ansedd som tillförlitlig av specifika akademiker för att bevisa historiciteten av mordet på Asma bint Marwan. Det kommer från en hadith samlig från Abu Dawud. Den följer Sira, efter ha att citerat mordet på Asma bint Marwan noterar att:

1. Rapporterat av Ibn Ishaq – Ibn Hisham (4/379), genom en kedja som han inte nämnde tydligt huruvida han själv hörde. Det är en del från en rapport berättad i samband med ’Asma’s död, och är alltså svag. Dock innehåller den bekräftelse från den tillförlitliga narrativ från Abu Dawud i följande noter.
2. Ibid. Det är också dokumenterat av Abu Dawud i hans Sunan (4/528-29/Boken om Hudud, avgörandet om de som förolämpade Profeten. Han följer en annan kedja än Ibn Ishaq, genom en kedja som är Sammanhängande och dess vidarebefordran är tillförlitlig stadgande av Ibn Hajar i Bulugh Al-Maram (2/241). Nasa’i har också samlat denna rapport i hans Sunan (7/107-108) liksom Tabarani i hans Kabir. (A Biography of the Prophet of Islam In the Light of Original Sources: An Analytical Study, av Dr. Mahdi Rizqallah Ahmad, översatt av Syed Iqbal Zaheer [Darussalam Publishers and Distributors, Riyadh, Jeddah, Sharjah, Lahore, London, Houston, New York; Första Editionen: November 2005], Volym 1, Kapitel 6: Events and Expeditions between Badr and Uhud, sid. 431-432; kursiv och understrykningen är vår)

Det här borde vara tillräckligt för att tysta Muslimska argumenten som tas upp för att underminera faktum att Muhammed mördade en hjälplös diktare och en äldre man.

Av Sam Shamoun

Översatt av Team Sverige, originalet kan hittas här.
Kontakta oss